Frågor vi har ögonen på under hösten 2023
Konkurrenskrafts- och industripolitik och dess påverkan på den framtida klimatpolitiken, potentiella fördragsförändringar, EU:s budgetförstärkning och slutfasen av ”Fit-for-55”, EU:s klimatpaket till 2030 är några av de frågor vi på kontoret ser kommer att påverka regional utveckling. Därför håller vi ett extra öga på just dessa under hösten 2023. I januari skrev en artikel om frågor att ha ögonen på under 2023 och nu när vi går in i sista kvartalet på året gör vi en uppdatering för att se vad som fortfarande är relevant och vilka frågor som tillkommit.
Den 1 februari presenterade EU-kommissionen industriplanen för den gröna given som succesivt rullats ut under året via en rad lagstiftningsförslag och initiativ. I Ursula Von der Leyens tal till unionen den 13 september framgick det att industrifrågorna och EU:s konkurrenskraft fortsatt kommer prioriteras av EU-kommissionen. Vidare kopplades också tydligt klimatpolitiken på, där kommissionens ordförande beskrev det som att den gröna given nu går in i en ny fas, där den gröna industripolitiken står i centrum. I talet skruvade von der Leyen även upp tonläget gentemot Kina och beskrev en utveckling där EU kan tvingas införa hårdare åtgärder, exempelvis tullar på kinesiska elbilar, för att bromsa inflödet av dessa på EU:s marknad. En ny rapport om den europeiska konkurrenskraftens framtid kommer även publiceras under det belgiska ordförandeskapet våren 2024. Vi på Central Sweden följer utvecklingen noggrant och speciellt förslaget om en EU-plattform för strategisk teknik (STEP) som bland annat riktar sig till regional nivå och ger indikationer om att sammanhållningspolitiken kan komma att användas allt mer för att främja EU:s industri i nästa programperiod.
Under 2023 sker en halvtidsutvärdering av EU:s långtidsbudget för åren 2021 – 2027. Nära kopplat till denna är utvärderingen av Faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) – den största delen av den så kallade Coronafonden, eller Återhämtningsfonden, som kompletterar långtidsbudgeten under programperiodens första år. Coronafonden inrättades för att stödja EU:s återhämtning efter pandemin och finansieras genom upplåning på den globala finansmarknaden – en unik finansieringslösning på EU-nivå. Mycket talar för att denna typ av finansiering kan komma att inspirera förslag till långtidsbudgeten efter 2027, vilket skulle få påverkan på förutsättningarna för genomförandet av EU:s fonder och program. I samband med ovan nämnda halvtidsutvärdering av EU:s långtidsbudget kom också ett förslag, den 20 juni, om en förstärkning av EU-budgeten för åren 2024 – 2027. I denna förstärkning ingår ett ökat stöd till Ukraina (en Ukrainafacilitet), extra medel till arbetet med migration, utökade medel till en rad EU-program och förslaget om en EU-plattform för strategisk teknik (STEP). Under hösten kommer förslaget om förstärkningen förhandlas med målet att nå en överenskommelse innan årsskiftet. Vi på Central Sweden bevakar processen och riktar speciellt fokus på de delar av förslaget som kan få långsiktig effekt på utformandet av förslaget till ny långtidsbudget som ska presenteras 2025.
En fråga som alltid är närvarande på EU-nivå, och som tagit ny fart i och med Rysslands krig i Ukraina, är unionens utvidgning och den europeiska integrationen. Det vill säga, frågan om möjligheten att välkomna nya medlemsländer till unionen. Tydligt är att nuvarande kommissionsordförande von der Leyens vision för ett framtida EU omfattar 30+ medlemsländer. håller med om. Frågan om antalet medlemsländer är tätt sammanlänkat med diskussionen om att göra förändringar i EU:s grundläggande fördrag. Vissa menar att fördragsändringar behöver till, oaktad utvidgning av fler medlemsländer, då vår omvärld ser så annorlunda ut idag jämför med 2009 då Lissabonfördraget trädde i kraft. Andra anser att de senaste årens kriser visat att EU, med nuvarande fördrag, har möjlighet att anpassa sig och agera ändamålsenligt och effektivt och att en diskussion om fördragsförändringar därmed bara tar bort fokus från de utmaningar vi tillsammans kan hantera. Men vad händer med EU:s beslutsfattande om unionen blir över 30 medlemsländer? Är det möjligt att nå absolut majoritet i frågor som fördraget kräver enhällighet? Hur effektiv blir beslutsfattandet? Och bör även olika politikområden göras om? Tydligaste exemplet här är vad händer med EU:s gemensamma jordbrukspolitik om/när en jordbruksjätte som Ukraina blir EU-medlem? Diskussionen om fördragsändringar är med andra ord i allra högsta grad aktuell och kommer fortsätta vara det under en lång tid framöver.
Under 2021 presenterade EU-kommissionen klimatpaketet ”Fit-for-55”, en samling förslag av revidering av EU:s klimatlagstiftning för att nå 2030-målet om 55 procent minskade koldioxidutsläpp jämfört med 1990 års nivåer. De flesta lagarna är nu antagna, eller väntar på formellt antagande. Andra förhandlingar som också behöver bli klara så fort som möjligt för att undvika en längre försening är de som direktiven om byggnaders energiprestanda samt förordningen om naturrestaurering. Vidare har även diskussionerna om den framtida klimatpolitikens utformning tagit fart. Enligt klimatlagen måste ett förslag på nytt klimatmål presenteras innan juli år 2024. Det kommer dock bli upp till den framtida kommissionen att föreslå och driva den efterföljande politiken. Tydligt redan nu är att EU:s industripolitik kommer ha stor påverkan på den framtida klimatpolitiken, med ett starkt fokus på stärkt europeisk konkurrenskraft. Eller som von der Leyen uttryckte det i sitt linjetal till unionen, en ny fas för den gröna given där EU kommer att fortsätta stötta sin industri genom omställningen.
Den 9 juni 2024 går Europas medborgare till valurnorna för att rösta om vilka de anser borde ha inflytande över EU:s framtida styrning och politik. Valet blir inte bara avgörande för vilket Europaparlament som kommer ta form från 2024 och framåt utan också vilken typ av EU-kommission som får stöd framgent. Riktningen för EU och för vilka förslag om EU:s nästa långtidsbudget och nya förordningar gällande exempelvis sammanhållningspolitiken och den framtida klimatpolitiken tar därför sin början med EU-valet. Mot denna bakgrund bevakar vi på Central Sweden den valrörelse som börjat smyga igång under hösten. En nyckelfråga blir om Ursula von der Leyen kommer ställa upp som kandidat återigen för posten som EU-kommissionens ordförande eller om någon annan kommer kliva fram. Läs mer om en av de senaste valundersökningarna i vår artikel från tidigare i höst och håll utkik efter fler rapporter och artiklar om valet under 2023.
Diskussionen om framtidens sammanhållningspolitik har pågått på EU-nivå under de senaste två åren men har tagit fart även ute i EU:s medlemsländer och på lokal och regional nivå under 2023. Central Sweden var exempelvis med och medarrangerade den SveReg-konferens om framtidens sammanhållningspolitik som arrangerades 20–21 juni. Samtidigt som de svenska regionerna gemensamt formerar sig och diskussionerna samt processerna för att ta fram inspel pågår i Östra Mellansverige och Norra Mellansverige, där Central Sweden deltar, börjar även andra europeiska regioner och nätverk ta fram positioner. I november siktar exempelvis nätverket Conference of Peripheral and Maritime Regions (CPMR) på att anta sin första position och i februari 2024 ska den högnivågrupp som arbetar med framtidens sammanhållningspolitik presentera sin rapport. Central Sweden deltar i diskussionen på EU-nivå och kommer fortsätta bevaka frågan intensivt under hösten.
Kontaktperson på Central Sweden
Ebba Bjerkander
EU-strateg inom energi, klimat och ett hållbart samhälle samt
transport och infrastruktur
+32 495 79 13 92
Kontaktperson på Central Sweden
Rasmus Bergander
EU-strateg inom sammanhållningspolitiken samt
innovation med fokus på smart specialisering
+32 496 30 69 42