Bevakningsinformation

EU:s nästa långtidsbudget: Konfliktlinjer, nuläge och tidsplan

Published On: 2026-09-25Last Updated: 2026-09-25

Vilka är de olika etapperna i processen att förhandla fram en ny långtidsbudget för 2028 – 2034? Vilka är knäckfrågorna? Varför pratas det så mycket om det kommande franska presidentvalet? Hur ser maktfördelningen ut mellan EU-länderna och Europaparlamentet? Var befinner vi oss just nu och hur vad kommer hända under hösten? Central Sweden reder ut.

Bildkälla: The EU’s long-term budget – Consilium

Processen med att ta fram en ny långtidsbudget (eller som det egentligen heter en flerårig budgetram (Multi-annual Financial Framework, MFF) har många steg. Förenklat lägger EU-kommissionen först fram sitt förslag till långtidsbudget. Därefter förhandlar medlemsländernas stats- och regeringschefer om budgetens storlek, finansiering och fördelning, medan ministerrådet och Europaparlamentet parallellt behandlar reglerna för de olika EU-programmen. Europaparlamentet måste godkänna budgeten innan ministerrådet kan anta den enhälligt. Även EU:s framtida inkomstsystem kräver enhällighet och måste sedan godkännas av samtliga medlemsländer enligt deras nationella regler. Och allt detta ska helst göras innan utgången av nuvarande budgetperiod, det vill säga 31 december 2027.

Vad hindrar EU-länderna från att komma överens? Och vad tycker Sverige?

De stora knäckfrågorna hänger tätt samman. Först måste medlemsländernas ledare enas om budgetens totala storlek och därmed hur mycket varje land ska betala, inklusive eventuella rabatter. Storleken på Sveriges medlemsavgift, inklusive ny rabatt, är högst prioriterad för Sverige. Detta då en en större totalbudget i kombination med ingen rabatt mycket troligen kommer ge en högre medlemsavgift. Tyskland och Nederländerna delar Sveriges krav på en mindre budget än, medan bland annat Polen vill se en större budget.

Därefter återstår frågan om hur återbetalningen av lånen från återhämtningsfonden ska hanteras och vilka nya egna medel EU ska införa. Den svenska regeringen ser principiellt inget behov av nya egna medel och anser att EU-budgeten inte bör växa. Sverige motsätter sig helt nya inkomstkällor eftersom regeringen anser att de i praktiken utgör EU-skatter och betonar att beskattningsrätten ska ligga hos medlemsstaterna.

Minst lika svår är fördelningen av pengarna mellan jordbruks- och sammanhållningspolitiken (i form av nationella och regionala partnerskapsplaner, NRPP) och nya prioriteringar som konkurrenskraft, forskning, försvar, säkerhet, migration och stöd till Ukraina. Ur ett svenskt perspektiv kan motsättningen mellan politikområdena vara svår att förstå, eftersom Sverige i stor utsträckning använder sammanhållningspolitiska medel för att stärka just konkurrenskraft, innovation och beredskap. I andra delar av EU ser behoven dock annorlunda ut, och där behövs EU-medel för mer grundläggande insatser.  I Portugal stod EU exempelvis för cirka 85 % av de offentliga investeringarna under 2024 av EU-medel enligt EU-kommissionen, främst genom så kallade ”coronamedel” i form av faciliteten för återhämtning och resiliens (RRF) och sammanhållningsfonderna. Detta är en av de högsta andelarna i EU. Sverige ligger inte helt oväntat i motsatt ände av skalan, där endast en mycket liten del av de offentliga investeringarna finansieras genom EU-medel. Det finns inga siffror på exakt andel för Sverige, men EU-budgetens återflöden till Sverige 2024 beräknades till cirka 45 miljarder kronor, medan Sveriges offentliga investeringar totalt uppgår till flera hundra miljarder kronor per år. Dessutom går en betydande del av EU-medlen till jordbruksstöd, forskning och privata mottagare, inte direkt till offentliga investeringar.

Slutligen måste medlemsländerna enas om hur flexibel budgeten ska vara och hur stora möjligheter kommissionen ska ha att omfördela pengar under perioden. Sverige har inte angett någon bestämd nivå för flexibiliteten, men är positivt till att budgeten bättre ska kunna möta oförutsedda kriser och nya prioriteringar. Samtidigt betonar regeringen behovet av budgetdisciplin, medlemsländernas inflytande och att den svenska avgiften hålls nere. Men varje lands regering bevakar samtidigt landets nettobalans och försöker få ett så fördelaktigt utfall som möjligt utan att den egna avgiften ökar för kraftigt.

Tajt tidsplan för förhandlingarna

Europeiska rådets ordförande Antonio Costa har sedan länge drivit på för att nå en politisk budgetkompromiss före årets slut. Tre toppmöten, det vill säga när EU:s stats- och regeringschefer samlas i Europeiska rådet, planeras under hösten: den 15–16 oktober, ett informellt möte den 13 november och den 17–18 december. Målet är att EU-länderna ska enas om den nya långtidsbudgeten i december. En överenskommelse redan till årsskiftet skulle dock vara en rekordtid jämfört med tidigare förhandlingar, som brukar fortsätta in på målsnöret de allra sista veckorna innan den nya programperioden.

Om decembermötet inte leder till enighet mellan de 27 medlemsländerna finns en reservplan: ett nytt krismöte i slutet av januari eller början av februari nästa år, med upp till fem dagar avsatta för förhandlingar. Om även detta misslyckas kan en uppgörelse dröja till efter våren 2027, men då kan EU behöva förhandla med högerextremledaren Marine Le Pen i Élysée-palatset.

Det finns flera anledningar till den tajta tidsplanen. För det första, det franska presidentvalet nästa år. Det nationalistiska och EU-skeptiska partiet Nationell samling ligger bra till i opinionsundersökningarna. Deras presidentkandidat Marine le Pen har gjort euroskeptiska krav på att halvera Frankrikes bidrag till EU-budgeten till ett centralt kampanjtema. Frankrike är den näst största nettobetalaren till EU, endast efter Tyskland. Landet är dock den absolut största mottagaren av EU:s jordbruksstöd (den gemensamma jordbrukspolitiken, CAP). De får alltså tillbaka enorma summor till sina bönder, men eftersom deras totala medlemsavgift är så pass hög blir slutresultatet ändå ett stort minus på sista raden. Och även om EU-länderna lyckas baxa igenom en kompromiss redan nu, finns det i praktiken inget som hindrar en ny tillträdd fransk president att backa på en redan antagen överenskommelse – även om det allvarligt skulle skada EU-samarbetet. Detta då det bygger på att medlemsländerna respekterar gemensamma regler och ingångna åtaganden. Och hur populärt skulle detta vara hos de politiskt inflytelserika franska bönderna? För att inte glömma att hon också behöver konservativa och mittenväljare för att ens blir vald.

Utöver det franska presidentvalet finns ytterligare två skäl till den snäva tidsplanen, båda kopplade till Europaparlamentet. För det första måste parlamentet godkänna medlemsländernas kompromiss och har därmed i praktiken vetorätt över långtidsbudgeten. Europaparlamentet kan alltså stoppa en redan framförhandlad uppgörelse eller använda vetohotet för att kräva förändringar. Parlamentet har redan ställt hårda krav: budgeten ska öka med 10 procent för att kunna godkännas. Dessutom vägrar parlamentet att inleda de tekniska förhandlingarna om sektorslagstiftningen innan EU-länderna har enats om budgetens totala ram.

I tidigare budgetförhandlingar har medlemsländerna sparat den svåraste frågan till sist: budgetens storlek och fördelningen mellan olika poster. Genom att kräva besked om båda delarna innan sektorsförhandlingarna börjar, har Europaparlamentet vänt på den traditionella förhandlingsordningen och vill undvika att göra tidiga eftergifter om budgetens struktur.

Även parlamentsvalen i Polen och Italien 2027 skapar tidspress. Nuvarande polske premiärministern Donald Tusk vill säkra EU-stöd till sammanhållning, jordbruk och östgränsens säkerhet, samtidigt som han förespråkar en större budget för försvar och Ukraina. Polen väntas dessutom bli den största mottagaren i kommissionens förslag. Italiens ledare Giorgia Meloni försvarar på liknande sätt sammanhållnings- och jordbruksstödet, som är särskilt viktigt för södra Italien. Inför valen får båda därför svårt att acceptera en uppgörelse som uppfattas missgynna det egna landet. Om förhandlingarna drar ut på tiden kan valrörelser och regeringsbildningar försena budgetbeslutet. Det finns alltså ett starkt intresse från båda länderna att nå en kompromiss nu i december.

Frågan är hur stor framgång Europaparlamentet kommer att ha. Europaportalen rapporterar att parlamentets möjligheter att faktiskt påverka det slutliga utfallet är historiskt sett begränsade. De hänvisar till forskning från Jacques Delors-institutet, som visar att parlamentet i tidigare förhandlingsrundor lyckades höja budgettaken med som mest 1,16 procent över rådets slutliga nivå. Under perioden 2014–2020 fick parlamentet inte igenom någon höjning alls jämfört med rådets kompromiss, och den processen tog fem månader. Detta trots att de euroskeptiska ledamöterna då var färre än i dag. Vetorätten har heller aldrig använts; vid en utdragen förhandling förlängs i stället det föregående årets budgettak automatiskt.

Lägesbild september 2026

Budgetförhandlingarna pågår både politiskt och tekniskt. Den 22 september diskuterade EU-ministrarna i rådet för allmänna frågor både inkomst- och utgiftssidan i budgeten, samtidigt som arbetet fortsätter med lagstiftningen för de olika programmen.

Gällande Sveriges syn på den pressade tidsplanen uttalade sig även Jessica Rosencrantz, EU-minister i övergångsregeringen, i Altinget (2026-09-23) i samband med allmänna rådets möte.

– Det är många som vill ha en uppgörelse innan årets slut, det är ju tydligt. Vi kommer inte skynda oss fram för att göra en dålig uppgörelse. Mitt tydliga budskap är att vi måste ha en bra uppgörelse, inte bara en snabb.

En budgetrestriktiv linje har stöd även hos Socialdemokraterna, som har motsatt sig en kraftigt höjd svensk EU-avgift, även om de inte uttalat sig specifikt om tidsplanen. Ett definitivt besked får vi dock först när den nya regeringen är på plats.

Europaparlamentet antog sin övergripande position i april 2026 och arbetar nu vidare med förhandlingsmandaten för de enskilda programförslagen. Enligt parlamentets preliminära tidsplan väntas omröstningen om Konkurrenskraftsfonden i plenum den 19 oktober 2026. För hela NRPP-förordningen finns ännu inget offentliggjort datum för omröstning, men en rimlig bedömning är att parlamentet kan ta ställning i november 2026.

De formella förhandlingarna om själva långtidsbudgeten kan därefter egentligen inledas om båda budgetdelarna, men det har ju dock Europaparlamentet sagt nej till. Troligen pågår dock redan nu informella samtal mellan institutionerna.

Vad händer nu?

Nästa avgörande steg är höstens möten i Europeiska rådet, där medlemsländerna siktar på en politisk överenskommelse före utgången av 2026. Eftersom övriga delar av processen är beroende av denna uppgörelse skulle den ge rådet och Europaparlamentet tid att slutföra förhandlingarna om programlagstiftningen under 2027. Den nya budgeten skulle då kunna träda i kraft utan avbrott den 1 januari 2028.

Sverige har tillsammans med fem andra rika EU-länder förhandlat sig till rabatt på sin medlemsavgift. Anledningen till att det finns en rabatt över huvud taget är att Storbritannien som första land 1984 krävde och fick en. Det ledde senare till att andra länder ställde liknande krav. I dag har följande länder medlemsrabatt i varierande storlek: Sverige, Tyskland, Nederländerna, Österrike och Danmark.

“2024 betalade Sverige drygt 41 miljarder kronor i EU-avgift och fick tillbaka 16 miljarder i EU-bidrag. Det gav en svensk nettoavgift på nästan 25 miljarder kronor.  Sverige tillhör en liten grupp EU-länder som har krävt och fått rabatt på medlemsavgiften. Tillgången till den inre marknaden uppskattas tillföra svensk ekonomi ett värde av cirka 300 miljarder kronor per år. ”

Källa: Sveriges EU-avgift, rabatt och bidrag | Europaportalen

Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz menar att Sveriges EU-avgift riskerar att öka från runt 45 miljarder per år till mer än 60 miljarder, vilket gör frågan om en rabatt högst prioriterad – även hos oppositionen. Beräkningen har dock ifrågasatts eftersom den bygger på flera osäkra antaganden. En större totalbudget utan svensk rabatt skulle ändå sannolikt innebära en högre medlemsavgift. I kommissionens budgetförslag från sommaren 2025 hade alla rabatter tagits bort, men frågan är nu åter en del av EU-ländernas förhandlingar. Många EU-länder, främst nettomottagare från Central- och Sydeuropa (t.ex. Polen, Grekland, Portugal, Spanien), argumenterar dock för att rabatter underminerar EU:s solidaritetsprincip och den omfördelande funktionen i budgeten. De anser att rikare länder inte bör få specialvillkor. Detta innebär alltså att den svenska EU-rabattens framtid är högst osäker och att frågan kommer vara en av de svåraste punkterna för Sverige att försvara i de kommande budgetförhandlingarna.

Bakgrundsinformation: Förhandlings- och beslutsprocessen i mer detalj

Processen om att förhandla fram en ny långtidsbudget för EU beskrivs genom följande hållpunkter. Efter kommissionens förslag pågår dock flera förhandlingar parallellt, framför allt om långtidsbudgetens storlek, finansieringen och lagstiftningen för de olika programmen.

  1. EU-kommissionen presenterar sitt förslag på ny flerårig budgetram (multi-annual financial framework, MFF), eller långtidsbudgeten som den ofta kallas och nya inkomstkällor. För denna förhandlingsomgång skedde detta i juli 2025.
  2. Europaparlamentet kan, som i detta fall, anta en egen position om långtidsbudgeten. På det sättet kan parlamentet sätta press på medlemsländerna, vars kompromiss kräver parlamentets godkännande.
  3. EU-ministrarna i rådet för allmänna frågor förbereder normalt Europeiska rådets toppmöten genom att diskutera utkast till slutsatser och försöka lösa frågor som inte behöver avgöras av stats- och regeringscheferna. Den 22 september hade allmänna rådet senast möte, där EU-minister Jessica Rosencrantz deltog.
  4. Stats- och regeringscheferna i Europeiska rådet når en enhällig politisk överenskommelse om budgetens storlek, finansiering och fördelning. Uppgörelsen omfattar bland annat den totala budgetramen för 2028–2034, medlemsländernas bidrag och eventuella rabatter, möjliga nya inkomstkällor samt fördelningen mellan budgetområdena.
  5. Europaparlamentet måste godkänna långtidsbudgeten. Parlamentet kan godkänna eller förkasta rådets förslag, men kan inte formellt ändra det inom detta förfarande.
  6. Efter Europaparlamentets godkännande antar Europeiska unionens råd, det vill säga ministerrådet, MFF-förordningen med enhällighet.

  1. a) Samtidigt som ovan pågår förhandlar medlemsländerna i ministerrådet om ståndpunkter till den lagstiftning som styr budgetens olika program, exempelvis de nationella och regionala partnerskapsplanerna, NRPP och Konkurrenskraftsfonden. Förslagen behandlas av ansvariga arbetsgrupper och ministerkonstellationer. Beslutsreglerna följer den rättsliga grunden för respektive förslag och kan därför variera.
    b) Parallellt antar också Europaparlamentet egna förhandlingspositioner om lagstiftningen för de olika programmen, exempelvis NRPP och Konkurrenskraftsfonden. Förslagen behandlas först i ansvarigt utskott. Därefter kan parlamentet som helhet fastställa mandatet i plenum, beroende på vilket lagstiftningsförfarande som gäller.
  2. Europaparlamentet och rådet förhandlar därefter fram kompromisser om lagstiftningen för de olika programmen. Varje rättsakt har sin egen förhandling, men närliggande program måste samordnas. Det gäller exempelvis Horisont Europa och Konkurrenskraftsfonden.
  3. När rådet och Europaparlamentet har enats måste den gemensamma texten antas formellt av båda institutionerna enligt det förfarande som gäller för rättsakten.

  1. Enligt sitt nuvarande förslag syftar kommissionen till att införa ett brett spektrum av nya finansieringskällor för att minska nationella bidrag baserade på bruttonationalinkomst (BNI).
  2. På inkomstsidan måste rådet enhälligt anta ett nytt beslut om EU:s egna medel efter att ha hört Europaparlamentet.
  3. Beslutet om EU:s egna medel måste därefter godkännas av samtliga medlemsländer enligt deras konstitutionella bestämmelser. I många länder innebär det behandling i det nationella parlamentet. För Sveriges del behandlas det av riksdagen. Det är alltså själva systemet för EU:s inkomster som godkänns, inte varje lands medlemsavgift separat.

Mer information:

En första analys av EU-kommissionens förslag på ny långtidsbudget för 2028 – 2034 – Central Sweden
Europaparlamentet vill se en större EU-budget – Central Sweden
Allt du behöver veta om EU:s budget | Europaportalen
Rådets information om EU:s långtidsbudget, inklusive tidslinje för de pågående förhandlingarna: EU:s långtidsbudget – Consilium
Sieps: Egna medel och gemensamma mål
Ingen viker i EU-strid – ”Sverige ingen bankomat” | SVT Nyheter
Sverige och Tyskland nära allierade i striden om EU:s nästa långtidsbudget – Central Sweden
Alla lagstiftningsförslag: EU budget 2028-2034
EU-kommissionens pressmeddelande: EU budget 2028-2034 for a stronger Europe – European Commission

Kontaktperson på Central Sweden
Ebba Bjerkander
Kontorschef

ebba.bjerkander@centralsweden.be

+32 495 79 13 92

Besök Ebbas profil på LinkedIn