Svagare svensk röst i EU:s budgetförhandlingar?

Arbetet med EU:s nästa långtidsbudget går nu in i ett avgörande skede. Osäkerheten om Sveriges politiska ledning kan riskera att göra det svårare att få genomslag för svenska prioriteringar i Bryssel. Men frågan är om den nya regeringens position kommer skilja sig nämnvärt från den nuvarande?

Förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget för 2028–2034 går nu in i ett avgörande skede. När EU-ministrarna möttes i allmänna rådet den 22 september låg fokus på både budgetens prioriteringar och dess finansiering. Ambitionen är att medlemsländerna ska enas före utgången av 2026. Detta dels på grund av det franska presidentvalet under våren 2027, dels så att lagstiftningen för de nya programmen kan antas under 2027 och finansieringen finnas på plats från januari 2028.

Kommissionens förslag omfattar närmare 2 000 miljarder euro och innebär en tydlig omprioritering mot bland annat säkerhet och försvar, konkurrenskraft, innovation, Ukraina samt energi- och klimatberedskap. Samtidigt föreslås en ny budgetstruktur där en stor del av de medel som i dag fördelas genom sammanhållnings- och jordbrukspolitiken samlas i så kallade nationella och regionala partnerskapsplaner (NRPP).

Sveriges linje ligger fast – men handlingsutrymmet kan minska

Efter att statsministern begärt sitt entledigande leds Sverige av en övergångsregering fram till dess att en ny regering har tillträtt. EU-frågorna tog samtidigt begränsad plats i den svenska valrörelsen och diskuterades främst indirekt genom frågor som säkerhet, migration och klimat. Det innebär att väljarnas besked om inriktningen för Sveriges EU-politik – och inte minst den kommande långtidsbudgeten – är svårare att uttolka. Den svenska positionen brukar dock inte skifta, oavsett vilka partier som sitter i regering. Den fasta hållningen är att EU-avgiften inte ska öka i den omfattning som kommissionen föreslagit och att budgeten i högre grad ska prioritera säkerhet, försvar, konkurrenskraft och stödet till Ukraina. Tidöregeringen motsätter sig tydligt nya egna medel, medan oppositionspartiernas hållning är mindre klar.

Formellt kan en övergångsregering företräda Sverige i EU och fortsätta förhandla utifrån redan beslutade ståndpunkter. Men i praktiken kan handlingsutrymmet bli mindre, menar Jonas Tallberg, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitetet i en artikel i Altinget (2026-09-22). När de mest känsliga kompromisserna görs behöver förhandlingspartners veta att ett lands besked också har stöd av den regering som ska genomföra uppgörelsen. Om den kommande regeringens prioriteringar är oklara kan andra medlemsländer därför avvakta eller i stället söka överenskommelser med aktörer som har ett tydligare mandat. Men Jessica Rosencrantz, EU-minister i övergångsregeringen, avfärdar oro för Sveriges budgetinflytande i Altinget (2026-09-23):

– Jag känner mig mycket stärkt av att vi har en bred uppslutning i riksdagen. Att även om vi nu har en övergångsregering på plats så kan vi fortsatt ha en mycket stark position i de här förhandlingarna.

Ju längre regeringsbildningen drar ut på tiden, desto större blir risken att Sverige hamnar på efterkälken när förhandlingsallianser formas menar Tallberg. Tar Sverige för lång tid på sig riskerar den nya regeringen att möta ett förhandlingsläge där flera av de viktigaste vägvalen redan kan vara gjorda. En svagare svensk röst skulle också kunna försvåra för de frugala länderna att hålla ihop en gemensam budgetlinje. Det kan i sin tur minska deras genomslag i förhandlingarna.

Mer information:

Det svenska valet 2026: Konsekvenser för Sveriges roll i EU | Göteborgs universitet
Efter valet – nu ska Sverige in i budgetbråket
Sverige riskerar förlora inflytande i budgetförhandling under regeringsbildning – Altinget
Rosencrantz (M) avfärdar oro för Sveriges budgetinflytande: ”Fortsatt stark position” – Altinget