Europa ska bli den första ”elektrifierade kontinenten”

Ett vägledande mål för EU:s elektrifieringsgrad till 2040, el ska kunna konkurrera med fossila bränslen och ökad roll för värmepumpar. Detta är några av ambitioner i EU:s nya plan för energiomställningen. Frågan är om åtgärderna är tillräckliga för att ge EU den elektrifieringsrevolution som EU-kommissionen hoppas på?

EU-kommissionen presenterade den 17 juli 2026 en ny handlingsplan för elektrifiering som ska bidra till att göra Europa till världens första eldrivna kontinent i världen. Handlingsplanen fokuserar bland annat på att underlätta utfasningen av fossila bränslen inom sektorer där de fortfarande dominerar och minska prisskillnaden mellan elkostnader och kostnader för fossil energi, samt påskynda elektrifieringen av Europas ekonomi. I samband med lanseringen av handlingsplanen betonade EU-kommissionären för energi och bostäder, Dan Jørgensen, vikten av elektrifiering och rena energikällor:

”Budskapet vi sänder i dag är mycket tydligt: välj el framför fossila bränslen. Välj gröna, inhemskt producerade och billigare elektroner framför svarta, importerade och dyra molekyler. Välj oberoende framför sårbarhet. En påskyndad omställning till ren energi, i kombination med elektrifiering, är svaret på Europas utmaningar”

Handlingsplanen har tagits fram som ett svar på elektrifieringstakten för energiefterfrågan som har varit relativt oförändrat under det senaste årtionden. Enligt EU-kommissionen är Europa också fortfarande alltför beroende av fossila bränslen, vilket gör den europeiska ekonomin sårbar. Detta har blivit särskilt tydligt till följd av de senaste årens geopolitiska händelser som drivit upp energipriserna, vilket belastar en industri som redan står under press. Elektrifiering lyfts därför fram som ett sätt att stärka både konkurrenskraften och energisäkerheten. Samtidigt har flera stora ekonomier utanför Europa redan nått en högre elektrifieringsgrad, däribland Kina som beräknas ha strax över 30 procent, vilket har ökat pressen på EU att skynda på omställningen.

Planen innehåller ett vägledande mål om att el ska stå för 46 procent av Europas energianvändning till år 2040. Andelen av den slutliga energianvändningen ligger för närvarande på cirka 23 procent i EU. Den återstående delen av ekonomin drivs fortfarande till största delen av fossila bränslen. I Sverige bedöms den vara omkring en tredjedel. För att nå dit vill EU-kommissionen öka användningen av el inom bland annat industrin, transportsektorn och byggnader. Förslagen omfattar bland annat satsningar på värmepumpar, elfordon och energilagring.

Reaktioner – brett stöd för handlingsplanen, men inte utan kritik

Handlingsplanen har inte fått särskilt stor politiskt uppmärksamhet, men det beror delvis på att EU-kommissionen också presenterade översyn av ETS samma dag. Flera intresseorganisationer har dock kommenterat initiativet, och även om handlingsplanen välkomnats av många har den också gett upphov till viss diskussion.

Den svenska branschorganisationen för storskalig vind, sol och lagring, Green Power Sweden välkomnar handlingsplanen då det bland annat finns för första gången ett övergripande mål för elektrifiering. Även att det ger en tydlig riktning för EU:s energipolitik. Organisationen hade dock velat att målet var rättsligt bindande och inte enbart vägledande.

Energiföretagen, branschorganisationen för svenska företag som producerar, distribuerar, säljer och lagrar energi, ser också flera positiva inslag i handlingsplanen. Förutom elektrifieringsmålet är organisationen positiv till att fjärrvärme, värmepumpar och ökad användning av spillvärme lyfts fram som viktiga lösningar för elektrifieringen.

Det internationella klimatnätverket C40 Cities (C40 Cities Climate Leadership Group), som samlar några av världens största städer, är också positivt till initiativet. Enligt nätverket ger handlingsplanen en tydlig riktning för att påskynda elektrifieringen och minska EU:s beroende av fossila bränslen. C40 välkomnar särskilt att värmepumpar och elfordon får en större roll i omställningen, eftersom de bedöms kunna minska utsläppen och bidra till en mer prisvärd energiframtid.

Den europeiska miljörörelsen, EEB (European Environmental Bureau), ger både ris och ros till handlingsplanen. Organisationen är positiva till att planen inte bara fokuserar på att göra elproduktionen fossilfri, utan även lyfter behovet av att ersätta fossila bränslen med el inom byggnader, transporter och industri. De är dock kritiska till bland annat att EU-kommissionen inte tydligt tar ställning för klimatvänliga köldmedier i värmepumpar.

Thomas Lewis, expert vid Climate Action Network Europe (CAN), är också försiktigt positiv till handlingsplanen. Han menar att elektrifieringsmålet är viktigt eftersom det skickar en tydlig signal om EU:s ambitioner för energiomställningen. Samtidigt varnar han för att planen riskerar att få begränsad effekt om den inte följs av en tydlig färdplan för utfasning av fossila bränslen samt bindande mål för energieffektivitet och förnybar energi efter år 2030.

Samtidigt har kritik riktats mot hur elektrifieringsgraden mäts. Energianalytikern Michael Liebreich, grundare av Bloomberg New Energy Finance (BNEF), menar att måttet riskerar att ge en missvisande bild av omställningen eftersom elbaserade lösningar som värmepumpar och elfordon ofta är betydligt mer energieffektiva än fossilbaserade alternativ. Enligt kritiker kan därför elektrifieringen i praktiken vara större än vad statistiken visar.

Slutligen finns det de som ifrågasätter om målet att göra Europa till världens första elektrifierade kontinent redan kan vara svårt att nå. Länder som Kina, Japan och Sydkorea har redan kommit långt i sin elektrifiering och fortsätter samtidigt att öka takten. Kina har dessutom antagit en femårsplan för energi med fokus på elektrifiering, kombinerat med omfattande satsningar på batterier och andra energilagringstekniker. Samtidigt måste EU-kommissionen balansera ambition mot politisk genomförbarhet. Förslagen behöver vara tillräckligt långtgående för att driva omställningen framåt, men samtidigt få stöd från medlemsländer, industri och andra berörda aktörer. Där skiljer sig EU från Kina, som har helt andra möjligheter att styra utvecklingen genom centrala beslut. EU-bloggaren Ylva Nilsson beskriver skillnaden så här:

”Skillnaden mellan en plan från EU-kommissionen och en plan från staten Kina, är att staten Kina bestämmer vad aktörerna ska göra och när. Punkt.”

Vad händer nu?

Nästa steg är att genomföra de åtgärder som föreslås i handlingsplanen. Flera delar av handlingsplanen är vägledande och inte juridiskt bindande.

Det tillhörande lagförslaget om elnätsavgifter behöver däremot nu förhandlas mellan Europaparlamentet och rådet (som representerar medlemsländernas regeringar), innan det kan bli EU-lag.

Rådet och Europaparlamentet ska nu ta fram varsin position till EU-kommissionens lagförslag. Arbetet väntas pågå under hösten och vintern. Därefter väntar så kallade triologer (slutförhandlingar) mellan de tre institutionerna (rådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen). Syftet är att enas om en slutlig kompromiss som därefter kan antas och genomföras i hela EU.

De icke-bindande delarna av handlingsplanen fungerar i sin tur som en vägledning om vilka initiativ och förslag som kan väntas från EU-kommissionen under de kommande åren. Bland annat väntas en separat handlingsplan för värme och kyla presenteras. Mer konkreta förslag förväntas också inom ramen för EU:s kommande energiunionspaket för perioden efter 2030, som planeras att presenteras i slutet av 2026.

Mer information:

EU-kommissionen – pressmeddelande om handlingsplanen (på engelska), 2026-07-17
EU-kommissionen – frågor och svar om handlingsplanen (på svenska), 2026-07-17
Central Sweden – om ETS-revideringen, 2026-08-26
Aktuell hållbarhet – artikel om elektrifieringsplanen, 2026-07-23