EU-länder på kollisionskurs om utsläppshandeln?

Published On: 2026-08-25Last Updated: 2026-08-25

Fler utsläppsrätter under längre tid, möjlighet att använda internationella klimatkrediter och en utvidgning av systemet till kommunal avfallsförbränning. Det är några av de förändringar som EU-kommissionen nu föreslår i översynen av EU:s utsläppshandelssystem (ETS). Nu väntar svåra förhandlingar om hur systemet ska utformas framöver och frågan är om medlemsländerna kan enas om vägen framåt?

Bildkälla: Naturvårdsverket

Den 17 juli 2026 presenterade EU-kommissionen till slut förslag till förändringar av EU:s system för handel med utsläppsrätter (ETS) som en del av den pågående utvärderingen och översynen av systemet. ETS anses är ett av de tyngsta verktygen i EU:s klimatpolitik. ETS infördes år 2005 och bygger på utsläpp prissätts. Politikerna sätter ett tak för hur stora utsläppen får vara, fördelat mellan länder och industrisektorer. Företag som överskrider taket måste köpa utsläppsrätter på marknaden.

Förslaget från EU-kommissionen innebär sammantaget lättnader i reglerna för ETS. Denna översyn har varit planerad sedan länge. Inom EU är det vanligt att större lagstiftningar följs upp och utvärderas efter några år för att undersöka om reglerna fungerar som avsett eller behöver anpassas. ETS är inget undantag, och den nuvarande översynen är en del av den process som lades fast i samband med den senaste stora reformen av systemet år 2023 inom ramen för EU:s så kallade klimatpaket Fit for 55. De nuvarande ETS-regler gäller dessutom enbart gäller till år 2030. En central utgångspunkt för översynen är att ETS ska anpassas för att kunna bidra till EU:s klimatmål för år 2040 och fortsatt stödja EU:s övergripande mål om klimatneutralitet senast år 2050.

Förslagen från EU-kommissionen innebär bland annat en lägre minskningstakt av utsläppsrätter från år 2031 och att mer av intäkterna från ETS ska gå till branscher som behöver stöd med att ställa om. Vidare vill EU-kommissionen också att del av utsläppsrätterna ska fortsätta delas ut gratis till företag även efter år 2030, med villkor att den mottagande parten investerar för minskade utsläpp.

Enligt EU:s kommissionär för klimat, netto-noll och ren tillväxt, Wopke Hoekstra är översynen, inklusive förslagen en mer ”företagsvänligt” tillvägagångssätt för koldioxidprissättning. Han betonar samtidigt att EU inte har övergett sina klimatmål och att de föreslagna förändringarna ligger i linje med dessa.

Vad föreslås ändras i ETS?

Översynen innehåller flera förslag till förändringar. Bland de mest betydande finns följande:

  • Minskat utsläppstak av antalet utsläppsrätter – den årliga minskningstakten, kallad den linjära reduktionsfaktorn (LRF) ligger i dag på 4,3 procent (2026–2027) och höjs till 4,4 procent från 2028. Därefter föreslås den minska till 3,7 procent under perioden 2031–2035 och vidare till 1,7 procent 2036–2040.
  • Utsläppsrätter föreslås finnas kvar längre – det minskade utsläppstaket innebär att utsläppsrätter fortfarande kan delas ut under 2040-talet. Med den nuvarande nedtrappningstakten skulle utsläppen inom ETS ha varit nära noll redan år 2039.
  • Gratis utsläppsrätter till tung industri finns kvar även efter år 2030 – för att få ta del av dem måste företagen dock investera i åtgärder som minskar deras utsläpp. Målet är att de gratis utsläppsrätterna ska vara helt utfasade år 2037, i stället för enligt det nuvarande målåret 2034.
  • Mer av ETS-intäkterna ska gå till klimatinvesteringar – medlemsländerna behöver använda minst hälften av sina ETS-intäkter till projekt som bidrar till minskade utsläpp, exempelvis för elektrifiering.
  • Fler sektorer ska omfattas av systemet – utvidgning av ETS för delar av det internationella flyget och sjöfart samt att kommunal avfallsförbränning gradvis inkluderas i systemet från år 2031.
  • Internationella klimatkrediter får nyttjas – under perioden 2036–2040 tillåts så kallade internationella klimatkrediter motsvarande upp till två procent att användas för att skapa extra utsläppsutrymme inom ETS. En översyn ska göras år 2033 för att säkerställa att krediterna håller tillräckligt hög kvalitet.
  • En ny europeisk industribank inrättas – syftet är att stödja investeringar som minskar industrins klimatpåverkan genom en så kallad Industrial Decarbonisation Bank (IDB).

Reaktionerna på EU-kommissionens förslag har varit många. Flera medlemsländer, politiker och intresseorganisationer har redan kommenterat översynen, där åsikterna går isär om balansen mellan konkurrenskraft och klimatambitioner.

Sveriges klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari (L) hör till de skarpaste kritikerna av förslaget. I ett uttalande på regeringens webbplats skriver hon bland annat:

”Trots denna framgångssaga har tyvärr det påverkansarbete som ett antal mindre ambitiösa medlemsstater bedrivit, inte minst under våren, gett resultat. Förslagets ambitionsnivå är otillräcklig och försvårar arbetet med industrins omställning”

Även Sverige statsminister, Ulf Kristersson (M) kritiserar förslaget då han anser att ändringar är orättvisa mot svenska företag som redan gjort investeringar för att ställa om. Kristersson har även uttryckt oro för att förslaget kan leda till ökade krav på svenska mark- och skogsägare genom ett större beroende av kolsänkor för att nå klimatmålen.

En som är positiv till förslaget är Europaparlamentets huvudförhandlare i frågan, tysken Peter Liese, som tillhör den kristdemokratiska och konservativa EPP-gruppen. Han anser att förslaget är både bra för klimatskyddet och industriers konkurrenskraft. Den svenska Europaparlamentarikern Emma Wiesner (C), som förhandlar frågan för liberala partigruppen Renew Europé i EU-parlamentet, är betydligt mer kritisk. Hon anser att förslaget enbart tillgodoser industrier som inte kommit lika långt i omställningen.

Annika Ramsköld som är hållbarhetschef på Vattenfall anser att förslaget att minska takten i utsläppsminskningarna riskerar att innebära att EU prioriterar kortsiktiga vinster framför långsiktiga klimatambitioner. David Erlandsson, EU-strateg på miljöorganisationen Naturskyddsföreningen, är också kritiskt och menar att förslaget riskerar att urvattna ETS, som är EU viktigaste klimatpolitiska styrmedel.  samtidigt som unionen behöver systemet mer än någonsin. Den svenska branchorganisationen för privata företag, Svenskt Näringsliv ser i stället positivt till vissa delar av förslaget. Stefan Kvarfordt, expert på EU-frågor inom klimat och energi, i organisationen anser bland annat att det är positivt att industrin får mer tid att anpassa sig, samtidigt som utfasningen av utsläppsrätter fortsatt är ambitiös. De är även positiva till att en större andel av ETS-intäkterna föreslås gå till industrins klimatinvesteringar. Samtidigt är de kritiska till otydligheter kring hur ETS framöver ska hänga samman med övriga delar av EU klimatpolitik.

En till som är försiktigt positiv till förslaget är John Hassler, som på regeringens uppdrag har utrett och analyserat hur Sveriges klimatpolitik kan utvecklas. Enligt Hassler är det bland annat viktigt att EU tar fram en plan för nedtrappning och utfasning av utdelningen av utsläppsrätter mellan 2030 och 2040, eftersom det i dag saknas ett sådant beslut. Han understryker också att förslaget är helt i linje med EU:s mål att minska utsläppen med 85–90% fram till år 2040. Den internationella miljöorganisationen Världsnaturfonden (WWF) ser dock flera problem med förslaget. Martin Wadmark, klimatexpert på WWF menar att långsammare utfasning av utsläppsrätter och internationella utsläppskrediter ger signaler att EU:s klimatpolitik ”vacklar”.

EU-kommissionens förslag är bara början. Nu väntar många tuffa processer och förhandlingar i både medlemsländerna och Europaparlamentet, samt mellan EU:s institutioner, innan en ny version av ETS kan vara färdigförhandlad och beslutad. Redan innan förslagen presenterats har positioneringarna bland flera medlemsländerna varit relativt tydliga.

Flera medlemsländer och framför allt tunga industrinationer, såsom Frankrike, Polen, Italien och Österrike, hade redan innan förslaget presenterades signalerat att de vill se förändringar som lättar upp ETS. Även Tyskland verkar stödja denna linje, men har hittills varit mer återhållsamt i sitt agerande. Ett huvudargument ska vara energipriserna som stigit kraftigt senaste tiden på grund av de globala händelseutvecklingarna, vilket enligt dem har slagit hårt mot framför allt industrierna. Röster har också höjts för att helt avveckla systemet. Under våren 2026 skickade också en grupp bestående av tio medlemsländer ett gemensamt brev till EU-kommissionen. I brevet argumenterade länderna bland annat för att fri tilldelning av utsläppsrätter bör kunna fortsätta även efter år 2034, för att undvika att industrin belastas med alltför höga kostnader under omställningen. Denna linje har länderna nu fått gehör för i kommissionens förslag.

Samtidigt har andra medlemsländer, däribland Sverige, Spanien, Nederländerna och Finland, gått i försvar för ETS och betonat vikten av att värna systemets roll som ett av EU:s viktigaste klimatpolitiska styrmedel. Kristersson (M) och Finlands statsminister Petteri Orpo har också skickat ett gemensamt brev till EU-kommission innan förslaget presenterades, med krav på att ETS även fortsatt ska vara stabilt och förutsägbart. Även Sveriges EU-minister Jessica Rosencrantz (M) skickade, innan förslaget kom, brev till Irland som innehar EU:s ordförandeskap under hösten 2026. Brevet innehåller ett liknande budskap som statsministrarnas brev – att det är viktigt att ETS även framöver kan bidra till att EU når sina klimatmål, samtidigt som den europeiska konkurrenskraften stärks.

Irland som anses ha en relativt neutral inställning i ETS-frågan väntas få en viktig medlarroll när medlemsländerna nu ska enas om en gemensam position om förslaget.

I grunden handlar det om den svåra balansgången mellan att ställa om utan att tappa ekonomisk tillväxt – och hur hantera den så kallade gammelindustrin. Eller som EU-bloggaren Ylva Nilsson uttrycker det ”EU-kommissionens förslag (undergräver) europeisk konkurrenskraft genom att rädda föråldrade industriprocesser medan man skjuter över klimatproblemet till framtida generationer.”

Vad händer nu?

Rådet (som representerar medlemsländernas regeringar) och Europaparlamentet ska nu ta fram varsin position till EU-kommissionens förslag. Arbetet väntas pågå under hösten och vintern. En ambition i Bryssel är att både rådet och Europaparlamentet ska ha antagit sina positioner under det första kvartalet 2027, vilket skulle innebära innan det franska presidentvalet.

Därefter väntar så kallade triologer (slutförhandlingar) mellan de tre institutionerna (rådet, Europaparlamentet och EU-kommissionen). Syftet är att enas om en slutlig kompromiss som därefter kan antas och genomföras i hela EU.

Målet är att de nya reglerna ska vara färdigförhandlade inom ungefär ett år. Det tog dock närmare två år av förhandlingar när ETS senast reviderades. Parallellt kommer också delar i handlingsplanen för ökad elektrifiering och energisäkerhet att förhandlas fram.

EU:s system för handel med utsläppsrätter är ett av unionens viktigaste styrmedel för att minska utsläppen av växthusgaser. ETS har funnits sedan år 2005 och beräknats bidragit till att minska utsläppen i berörda sektorer med omkring 40 procent. Systemet sätter ett tak för hur stora utsläpp som får göras inom bland annat industri, kraftsektor och delar av transportsektorn. Företag måste ha utsläppsrätter för sina koldioxidutsläpp. Taket sänks successivt, vilket ska göra utsläpp dyrare och driva fram klimatinvesteringar. I utsläppshandeln ingår fölande delar:

  • ETS 1 – reglerar handel med utsläppsrätter för koldioxidutsläpp från tillverkande industrier och anläggningar som producerar el och värme samt flygoperatörer och rederier.
  • ETS 2 – reglerar handel med utsläppsrätter för koldioxidutsläpp från förbränning av fossila bränslen från vägtransporter, byggnader (bostäder och kommersiella eller offentliga lokaler), jord-, skogsbruk, samt fiske- och fritidsbåtar. Det omfattar även delar av energi-, tillverknings- och byggindustrin som inte redan täcks av ETS 1. Systemet inleddes år 2025 och förväntas vara helt genomförd år 2029.
  • CBAM – omfattar importörer som tar in vissa varor till EU från andra länder, från och med den 1 januari 2026, måste dessa ange och köpa certifikat för de utsläpp av växthusgaser som är förknippade med varorna.  Koldioxidpriset inom CBAM är kopplat till priset på EU:s utsläppsrätter. Priset för koldioxidutsläpp är därmed likvärdigt, oavsett var i världen varan tillverkas.

Källa: Naturvårdsverkets informationsvideo om EU:s utsläppshandelssystem.

Kontaktperson på Central Sweden
Philip Eriksson
EU-strateg inom Energi och klimat samt Transport och infrastruktur

+32 497 54 06 53