Bevakningsinformation

EU har en vision för framtidens fiske – men branschen vill ha mer

Published On: 2026-11-04Last Updated: 2026-11-04

Hur ska Europas fiske och vattenbruk utvecklas fram till 2040? Investeringar, innovation, bättre finansieringsmöjligheter och stöd till småskaliga fiskare är några av pusselbitarna i EU:s långsiktiga vision för sektorn. Även energiomställning och hållbart fiske står i fokus. Men räcker visionen för att möta de utmaningar som sektorn står inför?

Bildkälla: EU-kommissionen

EU-kommissionen har lagt fram en ny ”vision för fiske och vattenbruk fram till år 2040” för att stödja fiskare, vattenbrukare och lokalsamhällen i EU. Den nya strategin presenterades den 20 oktober 2026. Syftet är trefaldigt, att skapa förutsättningar för företag inom sektorn att kunna utvecklas, att bidra till livsmedelstrygghet samt att fisket sker på ett hållbart sätt. Enligt EU-kommissionen står EU:s fiskeri- och vattenbrukssektorer inför långsiktiga utmaningar, bland annat svag lönsamhet, en åldrande arbetskraft, klimatförändringar och behovet av en energiomställning.

Visionen omfattar hela värdekedja, det vill säga från fiske och vattenbruk till förädling, grossistverksamhet, distribution och detaljhandel. Enligt EU-kommissionen är visionen ett konkret resultat av den europeiska världshavspakten, som presenterades i juni 2025, och utgör ett övergripande ramverk för EU:s havspolitik och en hållbar blå ekonomi. Balansen mellan ekonomisk och miljömässig hållbarhet underströks också av Costas Kadis, kommissionär med ansvar för fiske och hav, när visionen presenterades:

”En skälig inkomst för fiskare och vattenbruksproducenter och en sund havsmiljö går hand i hand. När jag tillträdde åtog jag mig att hitta rätt balans mellan båda delarna genom en långsiktig vision för EU:s fiskeri- och vattenbrukssektor.”

Visionen innehåller däremot inga bindande regler, utan pekar ut riktningen för EU:s framtida politik och investeringar samt möjliga lagstiftningsförändringar fram till 2040.

Visionens prioriteraringar

I visionen anges ett antal övergripande prioriteringar för att stärka fiske- och vattenbrukssektorn fram till år 2040. Bland dessa finns:

Energiomställning inom fisket och vattenbruk – fokus på bättre energi- och resurseffektiviteten och utveckla ny teknik fram till 2030. Därefter ska användningen av teknik med nollutsläpp skalas upp, bland annat genom finansiering, ny infrastruktur och modernisering av flottan.
Trygga Europas försörjning och efterfrågan av sjömat – fokus på investera i fartyg, innovation och fler inkomstmöjligheter för fiskare. Omfattar även att förbättra den digitala spårbarheten av alla produkter i leveranskedjan till år 2029.
Förbättra tillgången till finansiering – bland annat genom minst två miljarder euro till centrala delar av den gemensamma fiskeripolitiken i förslaget till EU:s långtidsbudget 2028–2034. Fiskeripolitiken kommer under nästa period omfattas av NRPP. Pengarna ska bland annat kunna stödja hållbart fiske och vattenbruk samt återställande av marina ekosystem.
Stödja småskaliga fiskare och kustnära samhällen – genom exempelvis den kommande rättsakten om världshavet.
Nästa generations fiskare – ny strategi för generationsskifte inom den blå ekonomin som ska bidra till att locka yngre personer till sektorn. Den förväntas komma år 2027.

Därutöver omfattar visionen även en ”färdplanen för energiomställning inom fiske och vattenbruk” och en ”strategin för yttre åtgärder på fiskeriområdet”.

Reaktioner – branschen hoppades på mer

Visionen har fått ett blandat mottagande från branschen.

Europêche, som företräder den europeiska fiskeflottan, är kritiskt till att visionen inte följs av en riktad reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Något som EFFAT, den europeiska fackliga federationen för arbetstagare inom bland annat livsmedel och jordbruk, också saknar i visionen. Organisationen välkomnar dock att visionen lyfter säkra och attraktiva arbetsvillkor och kvalitativa jobb, men anser att de föreslagna åtgärderna inte är tillräckliga för att åstadkomma verklig förändring. Europêche och EFFAT uppmanar tillsammans med Copa-Cogeca, som företräder europeiska jordbrukare och jordbrukskooperativ, och ETF, den europeiska fackliga federationen för transportarbetare, till en brådskande och riktad översyn av den gemensamma fiskeripolitiken (CFP). Organisationerna vill bland annat se en bättre balans mellan miljömässig, ekonomisk och social hållbarhet, enklare regler och bättre förutsättningar för investeringar och förnyelse av fiskeflottan.

Seafood Europe, som representerar den europeiska fiskberednings- och handelsindustrin, efterlyser i sin tur ett tydligare fokus på berednings- och handelsleden. Federation of European Aquaculture Producers (FEAP), som företräder europeiska vattenbruksproducenter, välkomnar visionens inriktning, särskilt ambitionen om en enklare och mer enhetlig lagstiftning. Samtidigt anser organisationen att visionen saknar konkreta produktionsmål och delmål för vattenbrukets utveckling fram till 2040 samt tillräcklig finansiering.

Vad händer nu?

Nästa steg är att EU-kommissionen ska se över det befintliga regelverket och ta fram riktade initiativ inom de prioriterade områdena, i dialog med fiskeri- och vattenbrukssektorn.

Parallellt pågår arbete med att förenkla Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) och de fleråriga planerna. EU-kommissionen planerar även att lägga fram en havslag (Ocean Act) och att införa internationella regler om utbildning och certifiering av personal på fiskefartyg i EU-lagstiftningen.

Medlemsländer samt regionala och lokala aktörer uppmuntras samtidigt att utveckla strategier utifrån sina egna förutsättningar och använda tillgängliga finansieringsverktyg för att genomföra visionen.

Bakgrundsinformation: Vem bestämmer över fiskekvoterna för Östersjön?

Fiskekvoterna inom EU, inklusive för Östersjön, beslutas årligen på EU-nivå inom ramen för EU:s gemensamma fiskeripolitik (GFP).

Processen börjar med att Internationella havsforskningsrådet (CES), bedömer fiskbeståndens tillstånd och lämnar vetenskapliga råd om hur stora fångster bestånden klarar. Utifrån råden föreslår EU-kommissionen fångstgränser, men det är medlemsländernas fiskeministrar i EU:s råd som fattar det slutliga beslutet. Sverige representeras för närvarande av landsbygdsministern. I förhandlingarna och beslutet beaktas även socioekonomiska faktorer och nationella intressen.

Den totala fångstmängden fördelas därefter mellan medlemsländerna enligt fasta andelar som i stor utsträckning bygger på historiskt fiske. Sverige kan alltså påverka beslutet genom förhandlingarna i rådet, men kan inte på egen hand bestämma hur stor den svenska kvoten ska vara. Däremot ansvarar Sverige, genom Havs- och vattenmyndigheten (HaV), för hur landets tilldelade kvot fördelas nationellt.

Sveriges regering har också tecknat avtal med grannländerna om ömsesidigt nyttja varandras fiskevatten. Avtalet innebär dock inte att Sverige kan reglera andra länders fiskeflottor.