Sverige säger nej till nytt budgetbud

Irlands nya kompromiss om EU:s långtidsbudget innebär tydliga nedskärningar jämfört med EU-kommissionens ursprungliga förslag. Men för Sverige är beskedet otillräckligt: budgeten är fortfarande för stor och behöver bantas ytterligare. Nu väntar hårda förhandlingar mellan EU-länderna under toppmötet 15-16 oktober. Kommer ett tysk-franskt inspel krävas för att nå samsyn?

Förhandlingarna om EU:s nästa långtidsbudget för 2028–2034 (MFF) går nu in i ett avgörande skede. Som ordförandeland leder Irland medlemsländernas förhandlingar och försöker hitta en kompromiss mellan deras olika krav. Irland presenterade därför ett nytt kompromissförslag lördagen den 10 oktober. Förslaget innebär åtta procent lägre budget än kommissionens ursprungliga förslag.

Nedskärningar i framförallt konkurrenskraft och bistånds- och grannskapspolitik

Kritiken handlar inte bara om budgetens storlek, utan också om vilka områden som får bära besparingarna. Jämfört med kommissionens förslag minskar anslagen till konkurrenskraft, forskning och försvar med 13 procent, till Globala Europa med 17 procent och till administration (det vill säga EU-institutionernas kostnader) med knappt 9 procent. Globala Europa är den del av EU-budgeten som finansierar unionens insatser utanför EU, bland annat bistånd och arbetet med eventuellt nya medlemsländer.

Nedskärningarna i Globala Europa var väntade: när medlemsländerna vill skydda konkurrenskraft, jordbruk och regionalstöd blir EU:s externa insatser ett område där stora besparingar kan göras. Kritiker varnar dock för att EU får svårare att ta globalt ledarskap med en såpass bantad budget. USA har redan minskat sitt internationella bistånd kraftigt, och om EU följer efter riskerar andra aktörer, såsom Ryssland och Kina, öka sitt inflytande.

Särskilt hårt drabbas AgoraEU, EU:s kommande program för kultur, media, demokrati och civilsamhälle. Ordförandeskapet föreslår en minskning med 30 procent, från 8,6 till 6 miljarder euro. Tankesmedjan European Policy Centre (EPC) kritiserar nedskärningen: besparingen är marginell för EU-budgeten som helhet, men konsekvenserna kan bli stora för aktörerna som är beroende av stödet.

Kommissionen har gått ut hårt mot det irländska förslaget och varnar för att de föreslagna nedskärningarna kraftigt skulle försvaga EU. Kritiken är samtidigt väntad, eftersom kommissionen brukar försvara sitt ursprungliga budgetförslag.

Sverige säger nej på fyra punkter

Sverige säger nej av fyra skäl:

1. Budgeten anses fortfarande för stor. Enligt SvD EU-minister Jessica Rosencrantz beskriver förslaget som fortsatt orimligt och klargör att regeringen kommer att kräva fler nedskärningar.
2. Sverige vill att en större del av besparingarna tas från traditionella utgiftsområden som jordbruksstödet och sammanhållningspolitiken, i stället för från konkurrenskraft, forskning, säkerhet och andra nya prioriteringar.
3. Frågan om den svenska rabatten är fortsatt olöst. Kommissionen vill avskaffa medlemsländernas rabatter, medan den irländska kompromissen lämnar frågan öppen. För Sverige är en fortsatt rabatt en central del av förhandlingen. För de andra länderna som har rabatt (Tyskland, Nederländerna, Österrike och Danmark) är frågan också viktig, men de offentliga uttalandena är mindre uttryckliga om just den frågan.
4. Förslagen om nya EU-intäkter ligger kvar, bland annat kopplade till tobak, stora företag och elektronikavfall. Även där väntar svåra diskussioner mellan medlemsländerna. Sverige motsätter sig helt nya inkomstkällor då regeringen anser att de i praktiken utgör EU-skatter och betonar att beskattningsrätten ska ligga hos medlemsstaterna. En EU-skatt på snus skulle dessutom vara politiskt mycket svår för nästa svenska regering att acceptera – oavsett vilken färg den kommer ha.

Budgetbudet delar EU-länderna

Sveriges linje står samtidigt i tydlig konflikt med de länder som vill skydda jordbruks- och regionalstödet. Inför Irlands kompromissförslag samlade Italien och Rumänien 17 medlemsstater (Bulgarien, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Estland, Grekland, Ungern, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien och Spanien) i alliansen Friends of Cohesion bakom en gemensam position. Länderna kräver att sammanhållnings- och jordbrukspolitiken ska skyddas i nästa långtidsbudget, en hållning som också tydligt präglar den irländska kompromissen.

Finland vill likt Sverige vill se en moderniserad budget med större fokus på säkerhet och konkurrenskraft.

”Man har lyckats hitta besparingar, men de är inte tillräckliga och har delvis sökts på fel håll. Totalnivån är fortfarande för hög. Det krävs betydande ändringar i förslaget för att Finland ska kunna ställa sig bakom det”.

Finlands statsminister Petteri Orpo i Statsrådets offentliga pressmeddelande angående det irländska kompromissförslaget

Även Nederländerna säger nej: ”Nederländerna kan inte acceptera detta förslag. I den här takten blir det ingen uppgörelse före årsskiftet”, varnar finansminister Eelco Heinen. Medlemsländerna står alltså fortfarande långt ifrån varandra. Tysklands förbundskansler Friedrich Merz instämmer. ”Vi är fortfarande långt ifrån en överenskommelse. Storleken på det nya förslaget är inte en grund för en överenskommelse. EU-budgeten måste vara överkomlig för dem som bär huvudbördan av finansieringen”.

Frankrike hör till de länder som inte sällar sig till något tydligt läger, utan står mellan sammanhållningsvännerna och de budgetrestriktiva länderna. Frankrikes president Emmanuel Macron har som svar på kompromissförslaget efterlyst en ambitiös budget för en verkligt europeisk politik, utan att precisera vilka nedskärningar landet kan acceptera.

Europaparlamentet har vetorätt

Även om medlemsländerna lyckas enas är förhandlingen inte över. Den nya långtidsbudgeten kräver också Europaparlamentets godkännande, vilket ger parlamentet möjlighet att stoppa en uppgörelse eller kräva förändringar. Parlamentet gick ut redan i våras med ett ultimatum: En 10 procents höjd budget – eller inget godkännande.

”Siffrorna stämmer fortfarande inte. Vi kan inte acceptera rådets nya förslag, som inte räcker till för att möta Europas kommande utmaningar”, säger Siegfried Mureșan, EPP:s vice ordförande och parlamentets chefsförhandlare för budgeten som svar på Irlands kompromissbud. Hur mycket parlamentets inflytande räcker återstår dock att se. Historiskt har dess möjligheter att påverka det slutliga utfallet nämligen varit begränsade. Parlamentet försöker ändå tydligt stärka sitt inflytande över förhandlingarna.

Förväntningar på Frankrike och Tyskland att axla ett större ansvar

Eftersom avståndet mellan lägren fortfarande är stort riktas blickarna mot EU:s två största ekonomier. I Bryssel väntas det på att Frankrike och Tyskland att enas och sedan lägga fram gemensamma förslag som kan överbrygga motsättningarna. Tyskland och Frankrike har en särskilt viktig roll i sammanhanget då dels de förenklat kan sägas ena Nord- och Sydeuropa, som ofta har olika syn på EU-politiken, dels att länderna tillsammans står för cirka två femtedelar av EU-ländernas medlemsavgifter. Tysklands har i genomsnitt de senaste åren betalt in cirka 33 miljarder euro (19 miljarder euro i netto, det vill säga borträknat de EU-medel landet tilldelats) och Frankrikes motsvarande siffror ligger på cirka 25 miljarder euro per år (9 miljarder i netto). I jämförelse har Sveriges medlemsavgift de senaste åren legat kring 4 miljarder euro (2 miljarder i netto).

Utrymmet är dock begränsat för förbundskansler Friedrich Merz som möts av ett starkt inrikespolitiskt tryck från det EU-kritiska Alternativ för Tyskland, vilket gör stora tyska eftergifter svårare. Emmanuel Macron befinner sig samtidigt i slutet av sin mandatperiod och har redan en försvagad inrikespolitisk ställning – och det innan de senaste studentprotesterna.

Macrons försvagade inrikespolitiska ställning har inte tidigare hindrat honom från att ta initiativ på EU-nivå, där han fortfarande kan försöka forma en kompromiss med Berlin. Samtidigt pressas han även av Marine Le Pen, ledare för det högernationalistiska och EU-skeptiska Nationell Samling. Hon leder opinionsmätningarna inför presidentvalet och vill sänka Frankrikes nettobidrag till EU-budgeten till 5 miljarder euro om hon vinner nästa vår. Ett maktskifte i Paris skulle därför kunna försvåra en redan komplicerad enhällig uppgörelse. Frågan är om pressen räcker för att få fram ett fransk-tyskt initiativ före årsskiftet?

Vad händer nu?

Eftersom långtidsbudgeten kräver enhällighet måste varje land få gehör för någon central prioritering och samtidigt acceptera eftergifter på andra områden. Vid toppmötet i Bryssel den 15–16 oktober ska EU:s stats- och regeringschefer i Europeiska rådet diskutera det irländska budgetbudet och försöka minska avståndet mellan lägren. Det nya budet kommer med andra ord inte lösa budgetstriden – men förhoppningsvis tydliggöra vilka frågor EU-ledarna måste hantera i nästa förhandlingsrundor under det informella toppmötet den 13 november och nästa toppmöte 17-18 december.

Europeiska rådets ordförande António Costa vill fortfarande nå en uppgörelse före årsskiftet. Enligt Rapporteur (fd Euractiv) har dock Sverige, Frankrike och Italien drivit igenom att stryka årsskiftet som måldatum. Det gör tidsplanen mer osäker och kan innebära att förhandlingarna fortsätter in i nästa år.

Mer information

Budgetförslag på plats: ”Han har EU:s svåraste jobb” | Sveriges Radio (2026-10-10)
Ny budgetkompromiss i EU: 140 miljarder mindre | SVT Nyheter (2026-10-10)
”Dålig stämning” i EU:s budgetbråk Aftonbladet (2026-10-13)
Därför kan Sverige tvingas betala nya EU-skatter – ”Öppnar Pandoras ask” | Tidningen Näringslivet (2026-05-07)
En första analys av EU-kommissionens förslag på ny långtidsbudget för 2028 – 2034 – Central Sweden (2025-08-20)
Europaparlamentet vill se en större EU-budget – Central Sweden (2026-04-15)
Allt du behöver veta om EU:s budget | Europaportalen (2026-10-08)
Sverige och Tyskland nära allierade i striden om EU:s nästa långtidsbudget – Central Sweden (2026-04-29)
Alla lagstiftningsförslag: EU budget 2028-2034 (2025-07-16)