Bevakningsinformation

EU: Praktik är inte billig arbetskraft

Published On: 2026-02-13Last Updated: 2026-02-13

EU-kommissionen vill stärka arbetsvillkoren för praktikanter, bland annat genom ett nytt direktiv och förväntar sig även att EU-länderna ser till att den nya standarden uppfylls. Sverige är mestadels tveksam till förslagen, framför allt för att det nuvarande svenska systemet anses fungera bra.

Bildkälla: Copilot

Varje år genomför över tre miljoner unga européer en praktikperiod. Många av dem saknar både socialt skydd och rimlig ersättning, enligt EU-kommissionen. Därför presenterade kommissionen i mars 2024 ett initiativ för att stärka praktikanters arbetsvillkor. Förslaget består av två delar: ett bindande direktiv om bättre skydd och tillsyn, samt ett förslag till en uppdaterad rådsrekommendation med skärpta kvalitetskrav för praktikplatser.

Vad innebär direktivet?

Kommissionen konstaterar att praktikanter idag riskerar att falla utanför de arbetsrättsliga ramar som skyddar vanliga anställda. Direktivet tar sikte på just detta. Det ska förbättra efterlevnaden av befintliga regler och säkerställa att praktikanter inte utnyttjas som billig arbetskraft.

Ett växande problem pekas ut: så kallade ”falska praktiker”, det vill säga anställningar förklädda som praktik. För att motverka sådana ska nationella myndigheter utföra tydligare och mer systematisk tillsyn. Samtidigt föreslås en princip om icke-diskriminering; praktikanter ska behandlas likvärdigt med anställda vad gäller villkor som är relevanta för deras praktik. En praktikplats ska vara en möjlighet till lärande på arbetsmarknaden, inte förtäckt produktion.

Vad innebär rekommendationen?

Redan 2014 antog EU-länderna i rådet en rekommendation, på EU-kommissionens förslag, om kvalitetskriterier för praktikprogram. I den omfattades enbart praktiktjänster utan tredje part och exkluderade därmed praktikanter som gör det som del av en utbildning. Nu vill kommissionen skapa ett starkare, mer heltäckande kvalitetsramverk.

Det nya förslaget omfattar all form av praktik, oavsett koppling till utbildning. Syftet är tydligt: lågkvalitativa och exploaterande praktikplatser ska bort. Praktik ska vara ett kvalitativt arbetsmarknadsinträde för unga.

Förslaget innehåller därför mer detaljerade kvalitetskrav och stärkta praktikantvillkor i form av exempelvis rimlig ersättning, skäliga arbetsvillkor och socialt skydd. Medlemsstaterna förväntas se till att dessa standarder uppfylls.

Reaktioner

Lagförslaget ligger i utkanten av EU:s rådighet, arbetsmarknadspolitik är i grunden en nationell angelägenhet. Detta präglar de svenska reaktionerna på förslaget. Vidare kan det även vara så att många av de som gör praktik i Sverige, gör det inom ramen för sina program. Slutligen omfattar inte heller det svenska utbildningssystemet praktik i lika hög grad som systemen i andra EU-länder gör, även om det håller på att ändras. Hur stor problematiken är i Sverige med så kallade falska praktiker är svår att bedöma, men förslaget är lagt utifrån situationen i hela EU.

Johan Södergren, regionchef på Företagarna i Mellansverige, reagerade på förslaget. Han har tillsammans med Diana Vasiliou uttryck oro för att förslaget riskerar att försvåra praktikutlysningar, snarare än höja deras kvalitet. De menar att systemet fungerar bra i Sverige; att praktik är ett betydande rekryteringsverktyg som ofta leder till anställning. Reglering från EU-nivå riskerar att resultera i att företag avstår från att ta emot praktikanter, vilket skulle vara kontraproduktivt. Särskilt problematiskt anser författarna att det vore för småföretagare, som inte har kapacitet för den administrativa bördan som det nya förslaget innebär. De ser praktik som en tillgång, inte som ett problem som behöver åtgärdas.

Regeringen uppmuntrar åtgärder för förbättrad kompetensförsörjning och social utveckling, som praktik är en central del av, men i detta fall anses förslaget vara för långtgående. Det riskerar att fördyra och försvåra processer i onödan. Vidare betonar Regeringen i vanlig ordning att det nationella handlingsutrymmet och arbetsmarknadens parters autonomi bör respekteras.

Gällande rekommendationen instämmer LO på flera av de behov kommissionen utpekar. Samtidigt betonar LO att flexibilitet är viktigt för att nå målen, särskilt vad gäller ersättning för praktikanten, eftersom tjänster skiljer sig åt i utformning och förutsättningar.

Vad gäller direktivet menar LO att kommissionen övertrampar sina befogenheter och att det inte är förenligt med den svenska arbetsmarknadsmodellen. De står inte bakom kommissionens föreslag att myndigheter ska sköta den kontroll som facken idag står för. Förslaget är inte anpassat efter det svenska systemet med kollektivavtal. Sammantaget anser LO att direktivet riskerar att minska anställda praktikanters tillgång till sina rättigheter. De menar att medlemsstater bör ha större utrymme att uppnå de mål som ställs.

Svenskt näringsliv instämmer med LO vad gäller oförenligheten med svenska kollektivavtal. Vidare är de kritiska mot motiveringen bakom förslaget i stort; problemet finns inte i Sverige och kommissionen lyckas inte peka på problematik i andra medlemsstater, inte heller motivera varför åtgärder på EU-nivå krävs.

Riksdagen har gett så kallat ”gult kort” till processen av flera av de skäl som nämns ovan. Specifikt för att direktivet anses inkräkta på arbetsmarknadens parters autonomi, att det inte tar hänsyn till kollektivavtal och att det ses som omotiverat eftersom problematiken inte anses finnas i Sverige.

Vad händer nu?

Både rådet och Europaparlamentet har tagit fram sina förhandlingspositioner. Ärendet går vidare till trilogförhandlingar för att nå en kompromiss om direktivets utformning.