EU föreslår rättsakt för att stärka den digitala infrastrukturen i Europa

Enklare och mer harmoniserade regler för digital uppkoppling, en fungerande inre marknad för telekommunikation samt stärkt säkerhet och motståndskraft i kritisk digital infrastruktur – det är fokus i EU-kommissionens förslag till rättsakt för digitala nät, Digital Networks Act. Förslaget ska vägleda det kommande arbetet med att skapa förutsättningar för konkurrenskraftig och framtidssäkrad uppkoppling i hela EU.

Foto: Copilot

Den 21 januari 2026 la EU-kommissionen fram ett förslag om en rättsakt för digitala nät (Digital Networks Act, DNA) med syfte att skapa bättre förutsättningar för investeringar och innovation, minska onödig byråkrati och underlätta utbyggnaden av framtidens digitala nät. Målet är att skapa en säker och konkurrenskraftig digital infrastruktur för hela EU. Rättsakten är en förordning, vilket betyder EU-lagstiftning som träder i kraft i alla EU-länder samtidigt vid antagandet.

Under 2024 kom två tongivande analyser om EU:s konkurrenskraft och inre marknad, de så kallade Draghi– och Letta-rapporterna. Båda lyfter bland annat att EU:s marknad för elektronisk kommunikation är alltför splittrad. Europeiska operatörer har svårt att expandera över gränserna, vilket begränsar deras investeringar, innovation och konkurrenskraft globalt. Även flera stora telekomaktörer har lyft problematiken.

Fragmenteringen beror främst på att reglerna skiljer sig åt mellan medlemsländerna menar EU-kommissionen. Tillståndsvillkor, administrativa processer och hur radiospektrum tilldelas varierar nationellt och samordnas i begränsad utsträckning. Det gör det svårare för företag att verka över gränserna och innebär att konsumenter och företag inte fullt ut kan dra nytta av EU:s gemensamma marknad. Samtidigt upplevs regelverket som både komplext och föråldrat, eftersom det inte är anpassat till den snabba tekniska utvecklingen med exempelvis övergången från kopparnät till fiber, 5G och molnbaserade lösningar.

Vad innebär spektrumpolitik?

Hela samhällets trådlösa kommunikation, exempelvis mobiltelefoni (4G och 5G), wifi, tv-sändningar, satelliter med mera, sammanfattas till ett spektrum. Detta spektrum har begränsad kapacitet. Därför regleras vem som får använda vilken frekvens, hur länge (ofta genom licenser), till vilket pris samt reservering av frekvenser av säkerhetsskäl. Spektrumpolitik förs ofta på nationell nivå, vilket orsakar hinder för företag att etablera sig på utländska spektrum, även inom EU.

Målet med rättsakten om digitala nätverk:

• Skapa en verklig inre marknad för digital uppkoppling. Företag som registreras i ett medlemsland ska kunna operera i hela unionen.
• Öka samstämmigheten i nationell lagstiftning om spektrumtillstånd och skapa ökad förutsägbarhet genom att ge operatörer spektrumlicenser med längre giltighetstid och automatiskt förlänga dem.
• Agera som ett moderniserat regelverk som är anpassat efter den digitala omställningen. Förutsättningarna för molntjänster, AI-infrastruktur och avancerade digitala nät ska förbättras.
• Öka säkerhet och resiliens genom att skydda kritisk digital infrastruktur, minska geopolitiska beroenden och hantera kriser inom satellit- och kommunikationssektorn.
• Vara en förnyad och förenklad ersättare till EU:s kodex för elektronisk kommunikation (EECC).

”Europeisk innovation blomstrar först när hela Europa är sammankopplat. Högpresterande motståndskraftig digital infrastruktur är avgörande för att stärka Europas ledarskap inom innovation, konkurrenskraft och digital suveränitet. Avancerad och tillgänglig konnektivitet kommer att göra det möjligt för startup-företag att utnyttja hela den potential som AI kan erbjuda. Läkare kan till exempel sköta sina patienter på distans, på ett snabbt och säkert vis.”

– Henna Virkkunen, vice ordförande och EU-kommissionär med ansvar för tekniksuveränitet, säkerhet och demokrati.

Hur har förslaget tagits emot?

Den europeiska nyhetssajten Euractiv menar att EU-kommissionen kommer att misslyckas med att konsolidera marknaden. Euractiv anser att kommissionen inte vågar ta steget fullt ut mot en verkligt enhetlig marknad eftersom flera parter uttryckt motstånd mot detta. En rad EU-länder är kritiska till en harmoniserad modell eftersom de inte vill förlora nationellt inflytande och kontroll över spektrumpolitiken och andra regleringsbefogenheter. Vissa medlemsländer delar också de mindre aktörernas oro för att ett fåtal större operatörer får större marknadsandel. Kommissionen har också mött motstånd från bransch- och konsumentorganisationer som varnar för mekanismer som kan skada konkurrens och innovation.

Svenska aktörers hållning

Bland svenska operatörer finns en relativ samstämmig syn på behovet av ökad harmonisering, men de riktar tveksamhet mot en för omfattande centralisering på EU-nivå. Telia och Tele2 har genom sina europeiska branschorganisationer välkomnat en mer enhetlig europeisk marknad, i syfte att minska byråkrati och skapa mer stabila investeringsvillkor över landsgränser. De poängterar samtidigt att nationell kontroll inte bör försvagas. Sammantaget finns det stöd för enklare och mer enhetliga regler, med betoning på att fokus bör ligga på konkurrens och konsumentpriser.

Sveriges regering har ännu inte kommit med en officiell position om DNA, men lämnade ett inspel inför att förslaget skulle tas fram. Då var regeringen övergripande positiv till ambitionen att förenkla regelverket, stärka harmoniseringen inom EU och förbättra skyddet för slutanvändare. Regeringen betonade särskilt behovet av regelförenkling och bättre efterlevnad, i syfte att minska överlappande och motstridig lagstiftning som i dag riskerar att skapa rättsosäkerhet och onödiga administrativa bördor.

Enligt regeringens bedömning bör enklare och tydligare regler bidra till ökad rättssäkerhet, lägre kostnader för både myndigheter och marknadsaktörer samt undanröja hinder för innovation, investeringar och marknadsinträde.

Regeringen betonade vikten av långtgående harmonisering för att skapa investeringssäkerhet och stärka den inre marknaden.

Vad händer nu?

De två medlagstiftande institutionerna, Europaparlamentet och rådet (EU-länderna) kommer nu att ta fram sina respektive förhandlingspositioner utifrån kommissionens förslag. Det är svårt att uppskatta hur lång tid detta kommer att ta, men uppskattningsvis alltifrån sex månader till två år. Därefter kommer så kallade triloger, det vill säga inofficiella trepartsförhandlingar, mellan representanter från EU-kommissionen, rådet och Europaparlamentet, att inledas. Syftet med ett trepartsmöte är att nå en preliminär överenskommelse om ett lagstiftningsförslag som både parlamentet och rådet, som är medlagstiftare, kan godta. När en preliminär överenskommelse nås måste den formellt godkännas av både parlamentet och rådet. Först därefter kan den färdiga lagstiftningen offentliggöras i EU:s officiella tidning och träda i kraft.

Läs mer

EU-kommissionen pressmeddelande om rättsakten om digitala nät

EU-kommissionens faktablad om rättsakten

EU-kommissionen: Frågor och svar