2040-målet: Vad säger kompromissen om EU:s klimatkurs?
Nettoutsläppen av växthusgaser ska minska med 90 procent till år 2040 jämfört med 1990-nivåer. Det har EU beslutat – men kompromisser om hur målet ska nås har splittrat opinionen om hur effektivt 2040-målet egentligen är.
Bildkälla: EU-kommissionen
Beslutet har fattats, EU har antagit ett klimatmål till år 2040. Målet innebär en rättsligt bindande utsläppsminskning med 90 procent på EU-nivå i jämförelse med 1990:s växthusgasnivåer, varav 85 procent ska uppnås genom minskningar inom EU:s gränser. Målet utgör ett delmål på vägen mot unionens övergripande mål att bli klimatneutralt senast år 2050.
Som del av beslutet ska även EU:s klimatlag ses över vartannat år. Med utgångspunkt i den senaste forskningen och teknologiska framsteg får kommissionen i uppdrag att bedöma klimatlagen med beaktande för unionens konkurrenskraft och långsiktiga välstånd, vilket inkluderar faktorer som energipriset. Om kommissionen anser att det behövs kommer de att föreslå ändringar i klimatlagen eller nya åtgärder.
Vägen fram till beslutet har varit långt ifrån spikrak. Förslaget fick utstå hård kritik från både EU-länderna och parlamentet och för att nå enighet krävdes kompromisser, även inom relaterande klimatlagstifting. Exempelvis skjuts utsläppshandelssystemet för byggnader, vägtransporter och små industrier (ETS2) upp till år 2028, i stället för det tidigare planerade år 2027. Detta med starka påtryckningar från framför allt Polen och Tjeckien.
Reaktioner – en lättnadens suck av olika anledningar
Opinionen är splittrad, men beslutet har ändå mötts av en viss lättnad. För vissa är det avgörande att EU:s klimatarbete fortsätter genom ett 2040-mål, medan andra främst ser flexibiliteterna och de underlättande tilläggen i klimatlagen som en vinst.
Europaparlamentarikern Pär Holmgren (M) tillhör det första lägret som ser beslutet som en klimatvinst.
”Det viktigaste är att vi har ett klimatmål på plats. […]. Vi ser klimatmålet som ett golv – inte ett tak – och nu börjar arbetet med att uppnå och överträffa det.”
Även Sverigedemokraternas Martin Kinnunen är nöjd fast av motsatta anledningar. Martin anser att förslaget innebär ”betydande lättnader”, särskilt med tanke på att ETS2 flyttas fram ett år vilket han menar skulle stoppa bensinprishöjningar med minst en krona fram tills att det införs.
Samtidigt uttrycker delar av svensk industri oro för ökad instabilitet i den framtida marknaden. Branschorganisationen Svenskt Näringsliv pekar särskilt ut de revideringsklausuler som införts i regelverket. Oron gäller bland annat att ändringsmöjligheten riskerar minska vad de anser som det främsta värdet av 2040-målet – nämligen att öka förutsägbarheten för näringslivets investeringar i utsläppsminskanande teknik. Även Transportföretagen har reagerat på vad flexibiliteterna kan innebära för marknaden.
”Beslutet att senarelägga ETS2 kan i sak vara rimligt, men det visar än en gång hur oförutsägbart styrmedelssystemet blivit. För transportsektorn, som redan gör stora investeringar i fossilfri teknik, blir den typen av omtag både kostsamma och svårhanterliga” – Susanne Florentin, biträdande samhällspolitisk chef på Transportföretagen.
Miljöorganisationer är sammantaget missnöjda med beslutet. Den vetenskapliga projektorganisationen Climate Action Tracker kritiserar hur lagstiftning fortfarande saknas för utsläpp och upptag från mark och skog genom LULUCF efter år 2030. Även det europeiska klimatnätverket CAN kallar beslutet för en besvikelse, och anser att beslutet är betydligt svagare än vad siffran 90 ger sken av på grund av att internationella krediter kommer tillåtas.
EU:s klimatlag binder unionen till att bli klimatneutral till år 2050. Målet är netto noll utsläpp, vilket betyder att kvarvarande utsläpp ska balanseras av upptag som tar bort lika mycket växthusgaser ur atmosfären. Neutralitetsmålet har två mellanliggande mål för att sänka unionens utsläpp: 55% vid år 2030 och 90% vid år 2040, jämfört med 1990-årsnivåer. Klimatlagen trädde i kraft den 29 juli 2021 och reviderades senast i samband med att 2040-målet beslutades den 11 mars 2026.
Bildkälla: EU-kommissionen
Vad händer nu?
Antagandet av beslutet är det sista steget i lagstiftningsprocessen. När den ändrade förordningen har publicerats i EU:s officiella tidning börjar den gälla i alla EU-länder efter 20 dagar.
Nästa steg förväntas bli att EU-kommissionen kommer att lägga fram förslag för hur EU ska nå sitt bindande klimatmål för 2040.
”Nästa styrkeprov kommer när det övergripande målet ska bli konkret politik […]. Då gäller det att påminna om att 2040-målet är ett nollsummespel – det ytterligare utsläppsutrymme en aktör lyckas kapa åt sig, måste någon annan aktör ge upp. Det handlar om att ge och ta, konstruera kompromisser alla kan leva med.” – Magnus Nilsson.
Kommissionen har därför, som en del i arbetet, öppnat tre olika samråd för ta in synpunkter på hur den konkreta politiken för tidsperioden 2030 – 2040 ska utformas. Läs mer om samråden här:
- Vår artikel om samrådet för nationella klimatmål 2030 – 2040.
- Vår artikel om samrådet för EU-lagstiftning om förnybar energi 2030 – 2040.
- Vår artikel om samrådet för EU-lagstiftning om energieffektivisering 2030 – 2040.
Den ändrade förordningen innebär att EU:s klimatlag ska ses över vartannat år. Om kommissionen anser att det behövs kommer de att föreslå ändringar i klimatlagen eller nya åtgärder.
Läs mer
Europeiska rådet: 2040-klimatmålet för grönt ljus (2026-03-5).
Europaparlamentet: Den reviderade klimatlagen (2026-02-18).
Aktuell hållbarhet: EU-parkamentet klubbar nytt mål för 2040 – skjuter fram ETS2 (2026-02-10).
Euronews: Är EU:s 2040-mål ambitiöst nog? (2026-03-12).
Naturvårdsverket: Om EU:s klimatmål (2026-01-19).
