Fler och liknande instrument, skilda förordningar, större administrativ börda och ett försvagat flernivåstyre är några av de risker som nätverket Conference of Peripheral and Maritime Regions (CPMR) redogör för i ett reflektionspapper om sammanhållningspolitikens status. Reflektionspappret med titeln ”The break-up of EU cohesion and structural policy” tar fasta på den fragmentering av sammanhållningspolitiken som nätverkets analyser ger indikationer om.

Nätverket Conference of Peripheral and Maritime Regions (CPMR) där Central Swedens regioner är medlemmar publicerade nyligen ett nytt reflektionspapper om framtidens sammanhållningspolitik (SHP). CPMR beskriver i analysen olika scenarion utifrån den senaste tidens utveckling och uttrycker en genomgående oro för att sammanhållningspolitiken kan fragmenteras som en konsekvens av bland annat fler och liknande instrument, olika förordningar, större administrativ börda och ett försvagat flernivåstyre. I följande artikel summerar vi på Central Sweden reflektionspappret och försöker ge en bild av den analys som nätverket gör av nuvarande och kommande status för sammanhållningspolitikens utveckling.

Flera tecken på fragmentering i utvecklingen av sammanhållningspolitiken
CPMR listar en rad händelseutvecklingar som skett de senaste åren och som kan få effekt på sammanhållningspolitikens status och framtid. Nedan beskrivs huvuddragen i dessa:

  • Enligt artikel 174 i de gemensamma bestämmelserna ska de tre huvudfonderna i sammanhållningspolitiken uppfylla ett gemensamt syfte: främja balanserat territoriell utveckling genom att minska regionala skillnader. Idag har den andra pelaren under EU:s jordbrukspolitik (CAP) som berör landsbygdsutveckling lyfts ut från förordningen och indikerar därmed en uppdelning mellan sammanhållningspolitiken och landsbygdsutveckling.
  • Europeiska regionalfonden (ERUF) och Europeiska socialfonden (ESF+) är kvar under samma gemensamma lagstiftning men ESF+ är utformat för att genomföra målen i EU:s sociala pelare och den europeiska planeringsterminen medan ERUF och sammanhållningsfonden inte har något gemensamt ramverk vilka fonderna styr mot.
  • Fonden för rättvis omställning (FRO) har tillkommit i den nya programperioden. Bara ett fåtal regioner i EU tar del av fonden, den har främst programmerats nationellt och de insatser som ges stöd kan enligt CPMR genomföras inom ramen för redan befintliga ERUF och ESF+.
  • Återhämtningsfonden (RRF) har tillkommit mot bakgrund av pandemin. Fonden har främst programmerats nationellt och vilar på återhämtningsplaner som tagits fram under en kort tidsperiod och utan genomgående insyn från regional och lokal nivå. RRF:en stöttar liknande insatser som de insatser som ska genomföras under SHP och alla fonderna kommer implementeras parallellt och utan direkt koordinering sinsemellan.

Bild från CPMR:s reflektionspapper som beskriver fonder och program inom SHP i relation till förordningar och ramverk.

Den ökade administrativa bördan och en försenad implementering som resultat av denna utveckling är två kortsiktiga effekter som CPMR varnar för. En ökad centralisering i styrning och förvaltning av fonderna samt en farhåga att RRF:ens utformning och styrning blir en mall för kommande fonder och program är ytterligare farhågor CPMR ser med denna utveckling. För att läsa mer om de kortsiktiga och långsiktiga effekter som utvecklingen kan få för sammanhållningspolitiken finns dessa sammanfattade i det fullständiga reflektionspappret som länkas till nedan.

Mer information
Läs hela Reflektionspappret från CPMR
Läs mer om det åttonde sammanhållningsforumet via Central Swedens kalenderhändelse

Kontaktperson på Central Sweden
Rasmus Bergander
EU-strateg inom sammanhållningspolitiken samt
innovation med fokus på smart specialisering

+32 496 30 69 42